onsdag 10 februari 2016

En uppriktig kvinna

Det är inte tillåtet, grina lite illa istället. Ryck upp dig eller tänk att det inte går. Promenera inte där det fläktade som i Grekland. Du målade i vågor, trodde ingenting var tyckt. Mocka i kaffet och du såg stryk. Fritz från tornet i en kallbrandsliknande atmosfär, vad ett plus två nu innebar, eller om du under tiden läste porr och inte frös som i den stad där du inte var när ni var i Grekland. För som i Schweiz, Alperna eller på Madagaskar, det är så olika beroende på vem man ser i omnejden. Lika lite stor som under tiden litet, fru Aspegren i receptionen 1934 och döden därefter, 1935, men vi lånade inga oerhörda mängder, bara ett pussel, men det har jag lagt nu. Sagt nu. Ålandsresan var trevlig, vi åt god mat varje dag, såg på film om och om igen, skrattade oss nakna utan att älska, det är för mesar, det var så vi sa, något utan innebörd, som i detta. Flera tider skadade nyanser som smög sig tröga ur en mall, man har tryckt det i ett blad, hört att det var gott, lyckat och förföriskt. Dödat, planterat och börjat härja. Här kommer jag igen, det leker i trubaduren där borta i hörnet, han vill hem, men låt honom göra det då, så du ser, ja, du ser och hör, och på polisens hemliga språk talar du till Olga från Polen, hon förstår inte vad du säger, så passa på att hyckla, du din store karl! Luvan är en lojal hydda som i onda dagar hade trohet som landmärke. Praktikanter, mediciner, morotsjuice och kantareller, vad vet jag, det kanske är mäsk. Retad för att tro, kan inte vara möjligt, den stiger som en ånga från sin mark, det luktar illa, är det svavel? Här vill jag inte vara, vart ska vi resa? Packa din väska, ät din gröt och ligg med någon och kom sen. Drick inte för mycket, nej... Va? Ja, vi gör så: Drick inte alls. Älska med mig istället. Eller mig. Inte med. Det räcker om du älskar mig. Jag ska resa med dig. Och du med mig, just det, vi är ett par, men då ligger man ju med varandra, annars är man inget par och då kan vi inte resa. Åh, min älskling, du är för söt när du dör. Det börjar verka nu, det syns på dina rörelser, inte i din blick, konstigt. Vet du att jag njuter? Du kan inte uppfatta det va? Förväntar mig inget svar. Nej, du tror att jag är skadeglad? Det lät för litet. Jag menar något i stil med... sadistisk. Nej, det är jag då inte. Bara för att jag vill se dig dö behöver det inte betyda att det är just döendet jag njuter av. Men jag tror inte att du är medveten om det jag tänker nu. Allt du ser är nog bara att jag står framför dig, och du känner nog ett starkt välbehag, tilltagande, strömmande i kroppen, medryckande, kan jag tänka mig, som av musik men på ett tyst och introspektivt vis. Drämmer till dig med en sko, lappar till... Det finns så många roliga ord för det där. Smocka. Dänga. Åh! Drick ditt blod, jag vill maximera. Vet inte vad det maximerar. Men snälla gör det bara, då säger det klick i mig och något öppnas, ett lock... jag tror det är ett lock... och därur, det, ja, ur det som locket sitter på, kommer något, jag vet inte vad det är, men säg kraft, vi säger kraft, ja det gör vi. Kraft! Eller ännu bättre, drick ditt piss. Nej, du är ju nästan död nu. Hammare i min hand. Yxa? Slägga? Får välja slägga, det är mer kross i det, mindre skarp delning. Kraftfull kross.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar