måndag 21 december 2015
Ljus från gatlyktan utanför mitt fönster
Soffan, som vanligt brun, liksom smaken av brunsås, full av variation... variera... från gång till gång... variera... från tugga till tugga... variera... till och med försvinna. Soffans färg - hela soffan - dras in i kalejdoskop i tankar och blir där oigenkänlig. Här är ljuset från gatlyktan i mitt hem på min soffa. Gatlyktan utanför, rödaktigt sken som i den disiga luften tappar färg. Mina trötta ögon - nyvakna - ser strukturen i tyget, tunna rader av uppstickande tyg, murar, skyddar sig från andra murar, till synes evigt upprepande. Ligger här och dömer, tänker i struktur som tyget. Soffan är min spegel, nu rödaktig, orange... brunröd... smutsig, framstår som smutsig: omtvistad, nedfläckad, beryktad - utstött därför att den är svag, det spelar ingen roll, den har ben, själv är jag en kropp, har en kropp, en lägenhet, har ingenting eller allt, man kan fråga vem som helst, ingen vet, ingen bryr sig, allt eller inget, det handlar om inget, alltid är det så, överallt, allt eller inget; inte i min soffa, här är det jag som bestämmer. Ingen bestämmer här: jag ser... så är det, jag ser och ser och hör och känner och ser och hör och ser och ser och vet TROR! mig veta att jag någon stans är en mittpunkt. Snart släcks gatlampan, klockan är åtta (tror jag).
Arne Alligator
På biblioteket fick jag hjälp att lyssna på musik i en dator.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)